Inte hänt mycket men här kommer lite av det senaste....
Hämtade madde på Arlanda när hon hade varit i rom i Fredags.. Sen skulle vi in till Mastiff studio i frihamnen för jag har anmält madde till ett program som i hoppas går vägen:) Sen på vägen hemåt stannade vi och åt på mcdonalds, och när vi for därifrån så måste jag ha kört så inihelskotta FEL Märkte inte att nåt var fel förrän i Norrköping, NORRKÖPING Vi var juh för fan på fel sida Vättern, vi som skulle till Vänersborg (Längst ner på Vänern) Jag var så arg och ringde och skällde lite på gubben min så Madde skulle slippa mitt gnat.. Det gick över och vi for ner till Jönköping för att där åka uppåt igen och dä stod det skyltat Trollhättan, äntligen på rätt väg tänkte jag.. Madde somnade och jag fortsatte köra mot Thn, men helt plötsligt så finns inga skyltar dit.. Shit tänkte jag, jag måste ha kört fel igen.. Men jag körde till skövde då och sen blev allt rätt igen.. Men den färden blev 26mil längre än det var tänkt..
Blev bjuden på grillat hos Världens bästa Marie m.fam och där blev vi kvar över natten.. Riktigt trevligt, men jag har nog aldrig pratat så mycket i hela mit liv..
Idag var vi på Skara sommarland med Marie och hennes barn.. Riktigt skoj.. Hennes barn är underbara..
Tack för idag allihopa..:D
Imorgon ska vi låna Maries Filip så han får vara här och sova med mig och Madde, lite mys bara:)
Torsdag blir det tvättning och sen bär det nog av uppåt en sväng..
Leah<3
Jag saknar henne varje sekund och varje gång jag ser en liten "vinglig unge" som nyss lärt sig gå så blir jag ledsen för att jag aldrig hann få se sådana saker.. Jag kan verkligen inte förklara hur jävla ont det gör i mitt hjärta.. Tror inte riktigt att nån kan förstå heller om man inte vart med om det själv.. Man kan nog bara försöka tänka sig.. För några år sedan dog en av mina bästa vänner i mina armar och det gjorde riktigt jävla ont, det finns fortfarande i mina tankar och jag försöker fortfarande att leva en enda dag utan att tänka på honom och när hans liv rann iväg framför mina ögon.. Hans föräldrar var så starka och jag försöker vara som dem men det går bara inte, dom har varit fantastiska och är det fortfarande.. men dom har nog säkert tänkt samma tankar som jag tänker nu.. Jag mår skit och vill bara gräva ner mig.. Vågar inte lägga mig utan sömnpiller, försöker ta en dag i taget.. Mardrömmar omochom igen.. Hade jag inte vetat hur ont det gör att mista både vänner och familj så hade jag knarkat och bara försvunnit i min egen lilla värld eller tagit mitt liv.. Men jag önskar verkligen inte någon denna smärta.. Just nu vill jag krypa ur mitt skal och bara försvinna..Det gö bara så jävla ont.. Jag vill bara krypa ner i kudden och skrika sen vill jag kliva upp och slå sönder allt och alla som är i min väg.. Jag är också arg över att jag inte satt vaken och tittade på min ängel hela tiden.. Då hade jag kanske kunnat förhindra det.. Men så kan man juh inte tänka heller.. Jag har alltid sagt att det finn en mening med allt som sker, men jag finner ingen mening med detta.. Men en människa som precis har förlorat sin Morfar och sin Pappa som hon stod väldigt nära sa till mig och Lars att: Det finns en mening med allt.. Att hon sa det gav mig lite hopp.. Madeleine Wiklund är den bästa som finns, som stöttar mig och Lars genom detta.. Samt Marie Andersson.. Deras Familjer och min familj.. (Min far är inte inräknad!)
Ha det bra ni få som läser min blogg..
Blev bjuden på grillat hos Världens bästa Marie m.fam och där blev vi kvar över natten.. Riktigt trevligt, men jag har nog aldrig pratat så mycket i hela mit liv..
Idag var vi på Skara sommarland med Marie och hennes barn.. Riktigt skoj.. Hennes barn är underbara..
Tack för idag allihopa..:D
Imorgon ska vi låna Maries Filip så han får vara här och sova med mig och Madde, lite mys bara:)
Torsdag blir det tvättning och sen bär det nog av uppåt en sväng..
Leah<3
Jag saknar henne varje sekund och varje gång jag ser en liten "vinglig unge" som nyss lärt sig gå så blir jag ledsen för att jag aldrig hann få se sådana saker.. Jag kan verkligen inte förklara hur jävla ont det gör i mitt hjärta.. Tror inte riktigt att nån kan förstå heller om man inte vart med om det själv.. Man kan nog bara försöka tänka sig.. För några år sedan dog en av mina bästa vänner i mina armar och det gjorde riktigt jävla ont, det finns fortfarande i mina tankar och jag försöker fortfarande att leva en enda dag utan att tänka på honom och när hans liv rann iväg framför mina ögon.. Hans föräldrar var så starka och jag försöker vara som dem men det går bara inte, dom har varit fantastiska och är det fortfarande.. men dom har nog säkert tänkt samma tankar som jag tänker nu.. Jag mår skit och vill bara gräva ner mig.. Vågar inte lägga mig utan sömnpiller, försöker ta en dag i taget.. Mardrömmar omochom igen.. Hade jag inte vetat hur ont det gör att mista både vänner och familj så hade jag knarkat och bara försvunnit i min egen lilla värld eller tagit mitt liv.. Men jag önskar verkligen inte någon denna smärta.. Just nu vill jag krypa ur mitt skal och bara försvinna..Det gö bara så jävla ont.. Jag vill bara krypa ner i kudden och skrika sen vill jag kliva upp och slå sönder allt och alla som är i min väg.. Jag är också arg över att jag inte satt vaken och tittade på min ängel hela tiden.. Då hade jag kanske kunnat förhindra det.. Men så kan man juh inte tänka heller.. Jag har alltid sagt att det finn en mening med allt som sker, men jag finner ingen mening med detta.. Men en människa som precis har förlorat sin Morfar och sin Pappa som hon stod väldigt nära sa till mig och Lars att: Det finns en mening med allt.. Att hon sa det gav mig lite hopp.. Madeleine Wiklund är den bästa som finns, som stöttar mig och Lars genom detta.. Samt Marie Andersson.. Deras Familjer och min familj.. (Min far är inte inräknad!)
Ha det bra ni få som läser min blogg..
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fy Evelina ingen verkligen ingen ska behöva gå igenom denna smärta som ni får utstå! Jag tycker du gör det jävligt bra och beundrar dig verkligen. Du är så stark och duktig. Jag känner inte dig så bra men jag kan erkänna att det går inte en ända dag som jag inte heller tänker på eran lilla Leah och dig. Jag tycker så jävla synd om dig som går igenom det här. Men Leah var verkligen en underbart fin flicka nu är hon den finaste ängeln istället. <3 Jag hoppas att du finner lite mening med livet och hittar livsglädjen igen, det hade nog er underbara dotter velat <3. Massa styrke kramar till dig. / Sandra
Trackback
