Evelina Lyrén saknar sin dotter Leah <3

På Måndagsmogonen den 28/6 förändrades allt. Jag som var så lycklig med min familj.. Lars min älskade karl, min egna dotter Leah och mina bonusar Johnny, Richard och lilla Alicia.. Jag hade allt jag verkligen önskat mig.. Jag var så lycklig.. Har gjort mycket dumt i mitt liv men när jag fick min egen dotter så fanns det en anledning att försöka göra det bästa av allt, att vara en förebild för min dotter..

Vi åkte upp till Sundsvall Onsdagen 23/6 för att vi skulle umgås med min mamma, Leah´s mormor lite innan dopet som skulle vara den 3/7 tror jag det var... (Har ingen koll på dagar/datum längre) Min sessa hade feber på lördagen den 26/6 då min sessa hade namnsdag så jag ringde och dom ansåg vi skulle komma in eftersom hon inte var 3 månader ännu.. Vi åkte in och mötte där en jävla svartskalle till doktor med mustasch som inte verkade förstå ett ord och tänkte skriva ut medicin till ett 6 månaders barn.. Vi fick förklara (jag å min mamma) att HON (han trodde det var en kille och vi fick nog säga minst 7ggr att det var en tjej) är snart 3 månader.. Då sa han ge en alvedon så ska det bli bra.. Inga direkta prover togs.. Men givetvis var det skönt att höra, det skulle bli bra.... Tog febern direkt när jag kom hem och den hade gått ner från 38,2 till 37,9.. Provade igen efter några timmar och då var den fortfarande 37,9 och då ansåg vi, att vi ger henne en alvedon eftersom den inte gått ner mer..

Inget verkade fel egentligen, kollade bara febern av en slump från början. Hon var lika glad och go som alltid. Febern gick ner och det var inte så mycket mer, förutom söndagen den 27/6 19.00 då la jag henne som vanligt och hon somnade.. Hon brukar då vakna runt 23.00, 24.00 någonting men nu sov hon fortfarande vid 02.00 och då sa jag det till mamma att hon sovit för länge så jag valde att väcka henne så hon fick lite mat. Hon åt pyttelite och fortsatte sova.. Jag tog med henne upp på övervåningen hos mamma och jag somnade. Vaknade vid 6,7 någonting och gav henne lite mer mat.. Hon åt inte mycket men fick i sig lite.. Sen somnade vi om och sen vid 11.00 då vi vanligtvis brukar vakna (Jag och Leah) eller jag brukar väcka henne.. Men då var hon livlös... Åh nu blir det jobbigt att skriva.. Jag sliter upp henne och bara skriker på mamma att Leah andas inte och samtidigt när jag springer ner för trappen så försöker jag blåsa luft i henne och hålla henne "uppochner" ifall hon har något i halsen.. Jag kommer in till mamma och hon tar över och slänger telefonen till mig så jag ringer 112 medans hon jobba på min dotter... Sen är allt svart .. Kommer ihåg att dom bad mig känna i hennes mun om jag kände något i halsen men hon var alldeles hård.. Jag visste att det var för sent... Men gav ändå inte upp.. Jag fick åka med ambulansen in, frågade då vad dom trodde och han sa att det är svårt att säga MEN vi får bra syre sättning i blodet på henne.. och vi kommer in till Sundsvalls sjukhus och det är dygns väntan känns det som men sen kommer doktorn in och säger typ jag är ledsen men vi kunde inte rädda henne..

Sen fick vi vänta lite så dom fick på henne kläder, dom frågade om jag ville klä på henne men det ville jag inte.. När vi kom in i salen där hon låg så kände jag att det var på riktigt, jag drömmer inte.. Det gör så ont i mig att jag bara skriker.. Jag fick hålla henne och pussa på henne min egen prinsessa som jag aldrig mer kommer att få se le eller höra skrika.... Faan vad ont det gör.. Hade juh givetvis ringt gubben min som jobbar i Norge så han var på väg hem och då skulle vi få se henne en gång till dagen efter.. Vi åkte hem och jag drack tills jag däckade..

Lars och Stefan kommer upp och vi åker in.. Vi gick in allihop och gick ut tillsammans men jag gick in igen och bara pussade och pussade på min sessa.. Ville aldrig gå men hon var så kall och det gjorde ont i mig att jag inte kunde värma henne så tillslut gick jag ut.. Vi åkte hem och jag drack å drack å drack.. Jag har nog aldrig varit så full i hela mitt liv.. Vet att det är dumt att försöka dränka sina sorger men det är vad jag gjorde.. Nu går jag på sömnpiller som jag ej fått utskrivna för att jag inte fixar att sluta mina ögon utan att se min prinsessa ligga livlös när jag försöker väcka henne....

Behövde bara få ur mig lite hur ont det än gör så kanske det känns bättre imorgon..? Vet att jag ALDRIG kan få mitt hjärta tillbaka och det svider i mitt hjärta..





Det tar nog aldig slut på tårar!



En bild från dom sista dagarna i hennes liv.. Hon sitter hos gudmor Madeleine.. Kommer fler bilder när jag orkar.. Nu ta min ork slut och med tårfyllda ögon ser jag knappt skärmen på datorn..

Har fortfarande inte fått några svar på varför hon dog, hon hade väldigt lågt blodvärde men så lågt som det var så kan hon knappt ha levat. Testerna dom tar när hon redan är död kan visa fel så jag skriver mer när jag får svar och när jag har ork.. Kännde bara att jag behövde få ur mig lite..

Vill också tacka min Mamma för att hon försökte få liv i mitt hjärta.. Vet att du gorde allt Mamma.. Älskar dig och det hoppas jag att du vet..